Nu har jag varit hos gyn och det känns bra. Han tog sig god tid och verkade inte stressad, som det brukar vara på dessa morgontider. Skönt. Vi kom överens om följande:
Juni: Inga hormoner, vi hoppas på effekt från Gonal-F, däremot skall jag ta en halv barnalbyl från och med idag.
Juli: Dubbel dos pergotime. Att ta pergo innan en ny behandling med gonal-f spelade ingen roll, så vi gör ett nytt försök. Dessutom har jag ju semester då, och slipper vara på jobbet med alla biverkningar.
Augusti: Gonal-F och insemination igen.
Dessutom kommer vi nu att ställas i kö för IVF. Hade faktiskt glömt bort det, det var gyn själv som frågade.
Han ansåg att det var meningslöst för mig att enbart ta progesteron, så vi skippade det. Att inseminationen gick åt skogen behöver inte betyda att det var försent, utan att det bara inte ville sig, precis som det är i "normala" fall också. Så vi skulle absolut inte deppa för det.
Även om det känns lite depp och ögonen hotar att spruta ut tårar när som helst så känner jag mig ändå lugn på något sätt. Och jag känner mig så jävla klok... känner igen alla de har panik och stress symptomen från när jag tog pergon, så jag vet att hormonerna stressar upp mig rejält. Men jag kan inte göra något åt dem, mer än att jag vet varför jag mår som jag gör...Hmmm det blev nog lite svamligt på slutet, men ni fattar nog!
Och nu kommer solen och värmen!!!=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar