Dag 18 - Blödning

Blev mycket förvånad igår eftermiddag vid ett toabesök. Såg att jag hade fått en blödning, trodde först att det kanske hade att göra med ägglossningen. Men jag har fortsatt att blöda. Så de dj***a mellanblödningarna har gjort sitt intåg, ännu en månad med misslyckande.

Min kropp står inte högt i kurs hos mig just nu. Har inte ens hunnit få ägglossningen utritad av Fertility Friend ännu innan blödningarna kommer, måste nog vara rekord. Tidigare var det tidigaste 5 dagar efter ägglossningen, nu dagen efter...

Är dödstrött efter resan och vi skall sticka iväg imorgon igen. Tänker sedan använda min första semestervecka åt att SOVA.

Känner mig otroligt nedstämd, kommer aldrig att få bli mamma.

Dag 17 - Ägglossningen är över

Nu har vi kommit hem från vår semesterresa, vi hade det varmt och skönt. Och nu är ägglossningen över för den här gången. Vi fick till en del mys men fick inte den sista på plats, men det skall nog ordna sig ändå. Lyckades ordna med tester på eftermiddagarna efter sol och bad och avslutade sista testningen på en flygplatstoalett. Det gick det också! Fick tidigare ägglossning än normalt (med 1 dag) tror jag, och har nog att göra med effekter från Gonal-F misstänker jag. I varje fall var det härligt med att ägglossningen inträffade just under vår semesterresa, och trots att man stressar för att hinna med allt ändå så var det inte problem att hinna med lite sänghalm också! ;-)

Såg nu när jag kom hem och gick igenom posten att vi nu är uppsatta på kö för IVF, vilket kommer att ta 1-1½ år. Jag hoppas verkligen att vi aldrig kommer dit.

Dag 7 - Nada

Har inget direkt att komma med. Har varit bortrest i några dagar, mensen tog precis slut. Den var lång den här gången - men inte direkt riklig. Har tagit mina halva barnalbyl duktigt. Får se om det hjälper, känns lite långsökt.

Det dök upp en hel del frågor angående barn nu när jag var bortrest... om jag var gravid, när jag skall få barn, tycker du inte om barn, nä alla vill ju faktiskt inte ha barn. Har god lust att skrika - att detta är inget jag kan bestämma över! SLUTA FRÅGA! De vill ju bara väl, men jag mår inte bra av frågorna, orkar inte le och ljuga om att vi har skjutit det på framtiden... Nä då heter det att jag börjar bli gammal, det är bäst ni sätter igång. Och att man missar något om man inte skaffar dem... JAG VET!

I dagarna skall vi åka iväg på semester, lite midsommar med jordgubbar, sol, värme och bad kanske kan skapa en liten?! Nåväl, en ny cykels förhoppningar har infunnit sig.

God Natt!

Dag 4 - Gynrapport

Nu har jag varit hos gyn och det känns bra. Han tog sig god tid och verkade inte stressad, som det brukar vara på dessa morgontider. Skönt. Vi kom överens om följande:

Juni: Inga hormoner, vi hoppas på effekt från Gonal-F, däremot skall jag ta en halv barnalbyl från och med idag.

Juli: Dubbel dos pergotime. Att ta pergo innan en ny behandling med gonal-f spelade ingen roll, så vi gör ett nytt försök. Dessutom har jag ju semester då, och slipper vara på jobbet med alla biverkningar.

Augusti: Gonal-F och insemination igen.

Dessutom kommer vi nu att ställas i kö för IVF. Hade faktiskt glömt bort det, det var gyn själv som frågade.

Han ansåg att det var meningslöst för mig att enbart ta progesteron, så vi skippade det. Att inseminationen gick åt skogen behöver inte betyda att det var försent, utan att det bara inte ville sig, precis som det är i "normala" fall också. Så vi skulle absolut inte deppa för det.

Även om det känns lite depp och ögonen hotar att spruta ut tårar när som helst så känner jag mig ändå lugn på något sätt. Och jag känner mig så jävla klok... känner igen alla de har panik och stress symptomen från när jag tog pergon, så jag vet att hormonerna stressar upp mig rejält. Men jag kan inte göra något åt dem, mer än att jag vet varför jag mår som jag gör...Hmmm det blev nog lite svamligt på slutet, men ni fattar nog!

Och nu kommer solen och värmen!!!=)

Dag 3 - Tagit bladet från munnen!

Eller vad det nu heter?!

Igår tog jag mig mod och berättade för en vän till mig! Var alldeles skakig efteråt och kände mig rätt tagen hela kvällen sedan... Blev inte riktigt som jag tänkt mig, för vi hade inte gott om tid - det finns ju hur mycket som helst att berätta om vad vi gjort under 2 år, så mycket vi varit med om. Och varför jag gjort och sagt saker innan, varför jag varit ledsen, inte följt med ut, när hon ringde mig när jag stod hos gyn och frågade "vad gör du"?. Men jag tror att hon förstår mig rätt bra, med alla känslor, tankar, grubbel. Det kändes bra och rätt iaf. Hon kommer inte vara den typen som säger att vad vi behöver är att slappna av...

Dag 2 - Mycket bättre humör

Betydligt bättre. Men blöder som en gris. Funderar på vad som är dag 1 egentligen. Men nu när jag tänker tillbaka så var det faktiskt tveksamheter förra cykeln också - och då valde gyn den senare dagen. Inte så jävla konstigt att jag ägglossade "för tidigt" då?! Idiotiskt att jag aldrig tänkte på det. Då. Så jag tror att jag väljer dag1 som igår, tempen var visserligen fortfarande hög men blödningen kom igång sent på em/kvällen. Fast idag är det rena Niagarafallen! Hoppas inga känsliga läser detta! ;-)

MEN - frågan är om min ägglossning är korrekt eller ej. Skall jag testa pergon igen nu under 2 månader tills vi kan göra ny IUI och injektioner? Jag mådde ju fruktansvärt dåligt av pergon, men jag gör vad som helst för en bebis...

ELLER - så kan jag ta enbart progesteron? Jag har ju otillräckligt gulkroppshormon, därav mina blödningar som förmodligen uppstår i form av att när ägget fäster så börjar kroppen redan ställa sig in på mens och stöter bort det.

ELLER - så kan jag ta båda.

MEN - pergon kan förstöra mitt sekret, vilket jag misstänker skedde. Men det fungerade första 2-3 månaderna - frågan är om det beror på att det var just i början av behandlingen eller om det var för att det var en lägre dos?

Imorgon bitti träffar jag gyn, så jag måste bestämma mig...

Dag 37/1 - Usch

Är så ledsen och på så dåligt humör. Vill bara hem och lägga mig och aldrig mer gå upp, gå ut eller ens prata med någon annan. Varför skall det vara så svårt? Herregud barn ploppar fram över allt, varför kan då vi inte lyckas för? När blir det vår tur? När?

Dag 36 - Tidsfråga

Hade lite mensvärk imorses och börjat blöda brunt. Har nu skippat proggisarna efter ett negativt test imorses. Men nu verkar det ha avstannat... hmmmm. Aldrig något som fungerar här. Det enda positiva just nu är att solen kom fram, och jag som har fullt i tvättstugan kanske vågar hänga ut?! Skall också börja packa till vår semesterresa till värmen... kanske kan det bli en liten gjord där?! ;-)

Dag 35 - Oanmälda besök

Sådana är inte alltid roliga att få, speciellt inte när de dessutom är ovälkomna. Men tant brun stövlade in här tidigt på eftermiddagen med buller och bång trots mina protester. Känns i alla fall skönt att få slippa vänta mer.

Dag 35 - Känsla

Har nu fått menskänslan. Är ganska säker på att den kommer igång inom 24 timmar. Känns uppgivet, men det är ju å andra sidan ingen chock för mig. Men visst fanns hoppet kvar ändå, ett litet oslocknat hopp långt där inne i hjärtat. Men hjärnan visste bättre och jag är nu inställd på mens och försöka hitta ork till nya tag. Mensen är bara 4 dagar för senad, fast det känns som en hel evighet. Tempen är fortfarande hög men jag antar att den dyker inte förrän jag slutat med proggisarna. Vilket faktiskt skall bli skönt, att slippa ta dem och gå omkring med det kletet hela tiden...

Dag 34 - Bryt ihop, kom igen

Bröt ihop fullständigt igår kväll. Kom utan någon förvarning, låg och tittade på 'Så som i himlen' men orkade inte se klart. Gick för att borsta tänderna och då fick jag värsta gråtattacken och började hyperventilera. Nästan lika illa som i höstas. Tur att ASA fanns på MSN... (*kram*). Funderar på om det är hormonerna igen som gör en deprimerad, alltså precis som det var med pergon. Eller om det enbart var för att jag var så säker och föll hårt? Nåväl, ingen tant, hög temp, och är illamående. Illamåendet började för 2-3 dagar sedan och jag har det på morgonen. Under dessa dagar har jag också vaknat fullständigt sjöblöt av svett på morgonen. Om det är biverkningar av proggisarna, varför får jag dem nu?

Dag 34 - FF ger också upp...

"You have more than 18 days of high temperatures. Please take a test, You may be pregnant. However the progesterone that you are taking may lengthen your luteal phase artificially. Please ask your healthcare provider for advice on your test date."

De har glömt en funktion i sitt system som ser att man testat negativt...

Dag 33 - Nåväl, vad är väl en bal på slottet?

Har pratat med gyn nu. Tyckte att jag skall ta proggisar i en vecka till och göra ett nytt test i början av nästa vecka. Har letat info på nätet och där heter det "att det är inte alls ovanligt att mensen uteblir pga progesteron". Fan i helvete. Jag som hade börjat tro på det.

Dag 33 - Mest förvånad

Gissa om jag var förvånad och så fruktansvärt besviken när testet idag visade big fat negative. Tempen var fortsatt hög och jag har inte en tillstymmelse till blödning eller ens längre känning att tant är på gång. Visst har jag lite molvärk och det nyper litegrann, känner mig svullen runt magen. VARFÖR???

Imorses låg jag och grät innan testet, av lycka och förvirring. Låg och tillät mig fantisera lite... Jag var helt säker på att jag var gravid. Och jag har väl fortfarande inte tappat hoppet. Så här bra har det ju aldrig varit innan? Det är nu 16 dagar efter inseminationen. Och mitt sista gravtest rök idag, så jag får köpa cb:s på apoteket i helgen.

Skall ringa gyn om en timme tänkte jag. Vill fråga vad jag skall göra + be om mer progesteron. Hade tänkt fortsätta med det några veckor till om jag var gravid, men jag vill inte sluta nu innan jag vet att det verkligen inte är något.

Om jag är gravid gör det verkligen inte något att få vänta på beskedet... sambon är ändå inte hemma och jag vill berätta det för honom öga mot öga. Har börjat planera för överaskning på söndag - frågan är om den blir av?!

Dag 32 - Fegare...

Inte testat idag heller. Tempen håller i sig, 36.9. Har sovit jättedåligt inatt, vaknat många gånger och undrat om det inte är dags att tempa snart. Har drömt flera gånger att jag har tagit tempen - gissa om jag blev förvirrad när klockan gick igång och jag insåg att jag skulle ta den - trodde redan jag gjort det och att den var hög! ;-)

Blev oerhört lättad av beskedet! Nu är frågan - beror detta på proggisarna elller kan jag vara gravid? Jag var stensäker igår att mensen skulle komma inatt, igår em när jag tog en proggis så fick jag rätt så kraftig värk som satt i hela kvällen. Jag brukar vanligtvis vakna runt 2-tiden på natten och då brukar det sätta igång... Inatt kände jag efter varje gång jag vaknade och vid 2-tiden när jag vaknade kände jag efter riktigt länge innan jag vågade somna om.

Jag har ju hört att proggisarna ger molvärk, det kan höja tempen och den kan förlänga lutealfasen. Så vi får se.

Och varför har jag inte testat? Det är som när man köper en lott - så länge man inte har skrapat den har man en god chans att bli miljonär... så känner jag det. Så länge jag inte testat finns chansen att jag är gravid. Löjligt rädd för att få ett -? Javisst är jag det... Sedan är inte sambon hemma. Vill ju dela beskedet med honom...

Dag 31 - Feg...

Har inte testat idag. Och ingen mens än. Men jag vet ändå att det inte finns något där. Idag tempade jag 36.9 - men när jag tempade om en stund senare var det 36.7. Gissa om jag satte i halsen. Tempade om ytterligare en stund senare, då var det på 36.8 i alla fall. När jag vaknade var jag rätt varm och började svettas sedan, så kroppen kyldes ner. Sedan gick väl kroppstemperaturen upp igen, till förhoppningsvis normal nivå. Förmodligen därför som jag fick lägre temp. För att bli tantvarning så bör det hamna på en 36.6. Har molvärk hela tiden, lite mindre nu än vad det var i morses. Så jag är ganska säker på att jag klarar mig idag. Men så mycket molvärk som jag har har jag aldrig haft innan, men jag tror ändå bara att det beror på hormonerna jag tagit. Vet inte hur jag skall lösa ett ev gynbesök i veckan heller, har ju ingen bil...

Dag 28 - Nere och ledsen

Känner mig så otroligt låg. Har börjat hoppas så mycket sista dagarna. Tempen är fortsatt hög, vilket inte tyder på tantbesök imorgon. Men jag har testat negativt både idag och igår. Idag med ett låg hs test (extra känsligt). Men det stod att man kan testa från dag 6 efter befruktningen. Om säg nidationen gjordes en vecka efter äl, så skulle det ha gått max 6 dagar idag. Kanske mindre. Men ändå känner jag mig låg och nedstämd. Har haft mer molvärk än tidigare, och jag inbillar mig att den känns annorlunda. Men idag har det inte varit så mycket som tidigare.

Usch. Vill bara gå och lägga mig igen.

Dag 26 - Grinig och molvärk

Är nog smågrinig, sambon har gnällt på mitt humör som svänger nu. Har insett det själv, hugger kanske lite för mycket. Magen känns svullen och värker, känns som det är tant på ingång. Men tempen visar fortsatt högt, så vi får se.

Ikväll är det fest, men kommer att ta det mycket varsamt, men skall ha i glaset hela tiden så folk tror man dricker...

Dag 25 - "På smällen?!"

Pratade nyss med sambon i telefon, och berättade att jag fryser och svettas om vartannat och är lite illamående. "Du kanske är på smällen", svarade han då! Man hör riktigt glimten i ögat genom telefonen, blandad med en förhoppning som jag inte riktigt har märkt från honom innan. Lite kul faktiskt. Vet inte hur många gånger han sagt just så den sista veckan! Jag tror att han sa det samma dagen som IUI eller dagen efter, då blev jag full i skratt och förklarade för honom att faktiskt är det som så att jag får vänta en vecka till innan jag kan vara på smällen! Men förhoppningsvis simmade det runt ett befruktat guldägg påhejjat av resterande tvättade och utvalda soldaterna! *skratt* Men urk, mår faktiskt pyton. Beror på extra hormoner, pms eller annat?!

Dag 25 - Vaddå skenis?!

Har tyckt att mina cykler varit tråkiga på sistone för jag har inte "känt" något direkt som jag inbillar mig ha gjort innan. Tur är väl det ändå, så man slipper hoppas så mycket.

Men nu har jag molvärk igen. Imorses efter frukosten blev jag illamående och fick svettningar och var alldeles varm. Illamåendet sitter kvar litegrann men nu fryser jag. Brrrr.

Usch vad jag avskyr denna väntan. Det är inte ens spännande längre, inte som man upplevde de första månadernas försök. Hade jag känt att vi haft ett mer lyckat IUI så hade jag kanske varit mer optimistisk. Vi får se.... dag 25 idag och ca 10 dpo någonting. Har tvingat min FF (Fertility Friend) att visa äl på måndagen istället för söndagen. Ser bättre ut tycker jag! ;-)

Dag 24 - Väntan väntan väntan

Denna ständiga väntan. Före äl kunde jag iaf göra något för att påverka min situation. Nu är det bara att vänta. Inget händer. Försöker känna av och lyssna av min kropp. Åh - fler finnar - kan det vara...? Molvärk i magen - kan det vara...? Ingen blödning - kan det vara...?

Men jag inser att alla mina så kallade symptom är precis som det alltid har varit. Så jag får istället fortsätta att vänta...